Hissad eller dissad?

Den här gången ville min skrivcoach Ann Ljungberg ha ett avsnitt ur mitt manus där jag beskriver en persons känslouttryck och tankar i en laddad scen…
Jodå, sex sidor är inskickade med såväl laddade scener som känslouttryck och i morgon kommer domen – hissad eller dissad?
Trots att jag tror på det jag gör så innebär varje insänt textavsnitt att jag stannar upp i mitt skrivande. Jante sitter på axeln och viskar i mitt öra att det är ingen idé att skriva mer innan utlåtandet kommit.
I de fall utlåtandet är positivt, dvs att jag är på rätt väg, så flödar orden i dagar – och i de fall jag får kritik (som givetvis är positiv men just när den kommer bara känns så tung…) så kommer skrivkrampen som ett brev på posten och allt annat blir viktigare att göra än författande.
Den här gången innehöll scenerna i boken en hel del som känns svårt och främmande att skriva om vilket inneburit att skammens rodnad stundtals funnits på mina kinder – eller så är det den allt hetare Spaniensolen som gör att det hettar… Utlåtandet i morgon ger nog svaret på detta!