När verkligheten överträffar dikten

Sitter vid datorn i sjöstugan och skriver när jag genom fönstret ser en tom roddbåt glida förbi på sjön (jodå – jag skriver fortfarande även om rapporterna varit få).
Under eftermiddagen har vindarna tilltagit och vågorna har slagit mot bryggan utanför min skrivarlya.
Roddbåten ser så ensam och övergiven ut. Inga åror, inga årtullar, ingen packning och den ligger ganska djupt i vattnet. Min intuition säger att den slitit sig i den hårda vinden, men vem är jag att bedöma om det ligger en människa i sjön? Jag spejar ut över vattnet men ser inget konstigt förutom den ensamma båten som glider förbi.
Ska jag ringa 112 med stort pådrag?
Om jag inte agerar – hur många trafikanter kommer att larma om en tom båt på Tiken?
Nu kommer fördelarna med att bo på en liten ort där ”alla känner alla”.
Ringer en av räddningsledarnas privata mobil, berättar och förklarar samtidigt som han vänder bilen och åker ner mot sjön. När han berättar att han kan se båten överlämnar jag ärendet och beslutet till honom.
En stund därefter kommer tjänstgörande befäl ner till oss och dirigerar ut sina ”mannar” med räddningstjänstens båt. De har just genomfört en rökdykningsövning och behövde ”frisk luft” så de var inte direkt motvilliga att ge sig ut på sjön.
Nåväl – min känsla av ensam båt på villovägar var rätt, båten är bogserad till land och jag kan fortsätta med min roman… Kanske ska lägga till ett sjödrama i manuset? Scenariet är ju ganska tydligt för mig just nu…
”På den vilda ytan kastades den tomma roddbåten fram och tillbaka som en förvuxen barkbåt i en otämjd fjällbäck. Mannen svepte med kikaren över vattnet men förutom en vilsen dopping fanns inget att se” …

Ny yrkesutbildning vid 60 bast

Så har jag då inlett en ny yrkesutbildning!

När jag ser tillbaka på mitt yrkesliv så är det en salig blandning av mer eller mindre lyckade ”karriärer”…
Kioskbiträde som avancerade till korvkioskbiträde, verkstadsmottagare som avancerade till en av MellanSveriges första kvinnliga bilförsäljare, bokföringsassistent som avancerade till ekonomichef, musiklärare som avancerade till studieförbundschef, respiratorvakt som avancerade till vårdlärare – för att efter alla dessa avancemang inse att det enda som kunde ge mig tillräcklig stimulans var att bli egenföretagare och själv styra över vilka steg jag ville ta i yrkeslivet…
Nåväl – 26 år som företagare avslutades för ett år sedan då hjärtebarnet såldes när målet med 7400 anställda uppnåtts.
Nu var det dags att njuta av livet, koppla av, vara ledig…

OK – nu har jag varit ledig i ett år, funderat över livet och tillvaron och bestämt mig för att satsa på ett nytt yrke…
Mitt författarskap, som äntligen fått ta fullt utrymme i mitt liv, har lett till insikten att jag även vill hjälpa andra att förverkliga sina författardrömmar.
I dag har jag börjat min (och Sveriges första) yrkesutbildning till lektör!
En utbildning som startade med ett över 300 sidors manus som skall kommenteras, analyseras och beskrivas om en vecka… – jag läser, och läser, och läser – och njuter!
För alla er som våndas och räds över att klockan tickar:
Livet är inte slut förrän du bestämmer dig för det!
Livet ska levas här och nu.
Inte i morgon eller nästa år – det är nu!
Om en vecka vet jag om lektörslivet fortfarande pågår:)