Att avsluta och gå vidare

Jag har precis avslutat ett manusutvecklingsarbete åt en mycket duktig författare och lämnat ifrån mig all text, alla karaktärer, miljöer och känslor. Och jag känner redan saknad.
Att gå in i någon annans värld, fiktiv eller verklig, är en spännande resa. Att lära känna karaktärerna på djupet, bli vän och ovän med dem, hata och älska.
Nu går de förhoppningsvis vidare ut i stora världen i bokform och här sitter jag kvar och kan inte vara med och påverka dem längre.

Då slås jag av att mitt arbete med att hjälpa en författare att skruva till och utveckla texten ett snäpp till är som själva livet.
Vi finns med och nära några karaktärer under en tid. Vi bidrar till att utveckla varandra. Vi upplever mycket tillsammans och växer av varandras tankar och erfarenheter.
Vi hatar och älskar, bryr oss om och förkastar.
Men en dag är ”manusutvecklingen” klar.
Det går inte att komma längre. Allt som behöver ändras och läggas till är gjort.
Allt som behöver strykas är borttaget. Redigeringsarbetet är klart. Det blir troligtvis inte bättre än så här.
Det är då det är dags att lämna tillbaka/över allt till författaren igen så författaren kan välja sin väg…

Det känns sorgligt men samtidigt ser jag fram emot att påbörja nästa manusutveckling och uppslukas av nya karaktärer, miljöer och känslor.

Manusutvecklarens kvällstankar.

 

Att hitta känslan och inspirationen

Regnet slår mot rutan, skymningen sänker sig sakta, allt är lugnt och stilla och ändå kan jag inte sätta ord på det jag vill.
Alla förutsättningar finns för att flödesskriva men mina fingrar ligger stilla på tangentbordet.

Mina tankar kretsar kring lycka och längtan. Hur beskriver man lycka, hur beskriver man längtan?
Till slut får den fantastiske författaren och poeten Mario Benedetti bli min vägvisare och inspiration.
Denne man som med sina (ofta få) ord gav så mycket insikt.

Kanske sitter du just nu i samma situation som jag? Kanske blev även dina funderingar lite för djupa?
Kanske behöver även du hjälp att landa i dina känslor?
Mario Benedetti kanske kan hjälpa även dig, så jag delar med mig av några av de citat som just nu berör mig starkt.
Läs gärna ett i taget och låt det sjunka in i dig, här och nu.

” Jag trodde aldrig att lycka skulle vara så sorglig”

” Ära betyder inte att aldrig falla, utan snarare att ta sig upp när man behöver”

” Om hjärtat tröttnar på att bry sig, vad är det då bra för?”

” Ge inte upp, det är så här livet är; fortsätt din resa, följ dina drömmar, få tiden att rulla, flytta bråten och avtäck skyn”

” Ge inte upp, du har fortfarande mycket tid att sträcka på dig och starta nytt, acceptera dina skuggor, begrava dina rädslor, frigöra dig från dina bördor, flyga igen”

” Det finns inga sår som tiden inte kan läka. Så öppna dörrarna, ta bort låsen, överge väggarna som skyddar dig, lev livet och acceptera utmaningen”

Så många kloka, tänkvärda, inspirerande ord.

Det jag vill att du tar med dig in i drömmarnas värld min vän, är följande:

” Ge inte upp, acceptera inte förlust, även om kylan bränner och rädslan biter, även om solen gömmer sig och vinden är tyst finns det fortfarande en eld i din själ och liv i dina drömmar. Livet är ditt och så även din längtan, för varje dag är en ny början, för nu är tiden inne och det bästa ögonblicket, för du är inte ensam, för jag älskar dig!”

Nu ska jag försöka få fingrarna att sväva ut över tangenterna igen.

/Gärd