Mitt liv som spökskrivare

Ett liv omfattar så många upplevelser, insikter, katastrofer och glädjeämnen så det räcker – varför ska man då gå in på djupet i ett liv till?
Det har jag frågat mig många gånger men det är just det som är mitt liv. Att skriva ner andras berättelser och livsöden – att vara det osynliga bläcket och det ljudlösa tangentbordet.

Att få ta del av brev, dagböcker, dokumentationer, skrivelser, promemorior, utslag, handlingar, beslut, domar som sedan kompletteras med känslor, upplevelser, intryck och omvandla detta till text som berör och upprör – vilken ynnest.

Varför skriva en självbiografi med hjälp av en spökskrivare?

Ibland är det tiden som inte räcker till, ibland är det orden/språket som inte räcker till men oftast är det förmågan att ha distans till berättelsen och personen/personerna som är det svåra.
För att göra en självbiografi läsvärd krävs dramaturgi, intressanta karaktärer, distans men samtidigt ett brutalt djup samt förmågan att beröra mer än uppröra.
Så gott som alla sitter på en historia som kan hjälpa, vägleda, uppröra och beröra.
Behåll den inte inom dig – låt den bli/vara en hjälp för dig och andra.
Mitt liv som spökskrivare är att leva och uppleva många fantastiska liv.

Jag är så tacksam till er alla som vågar utlämna er till mig och framtida läsare.
Att vara spökskrivare är att arbeta nära hjältar i livet!

Spökskrivare

 

Ha det så skönt under parasollet

Så har då även vi drabbats av folk som inte kan skilja på ditt och mitt.
Inför husförsäljningen ville jag ”pimpa” lite extra med nya dynor och nytt parasoll utanför min skrivarlya.
Det är här jag sitter och låter mina karaktärer utvecklas. Intrigerna och konflikterna får fritt spelrum och kreativiteten flödar – eller snarare flödade…
Om det var mäklarens bilder eller en tillfällig ingivelse som gjorde att parasollet fick fötter kommer jag nog aldrig att få veta. Om tjuven tog sjövägen eller gick över vår tomt vet jag inte heller. Nåväl, värmen ska ju fortsätta så jag hoppas att du/ni har det skönt under ert nya parasoll. Själv har jag inga större problem med sol och värme så jag klarar mig ändå.
Om du/ni vill så kan jag låta dynorna vara kvar på stolarna i fortsättningen så du/ni kan planera in en ny ”visit” och hämta dynorna och möblemanget så det blir komplett…
Se då till att återigen välja att göra det nattetid för på dagarna går våra två hundar lösa på tomten och deras ”älsklingsgodis” är grisöron så det är bäst att du passar dig…

75NKGP8M_q100_h640_w960_mFile_cmOnlyScaleDown

Aja Baja hjärnan…

Gårdagen var ganska produktiv och eftersom gubben ägnade sig åt sin Spotifylista så kunde jag ägna mig åt mitt skapande fullt ut.
Trots detta fick jag tydligen inte nog utan beordrade min hjärna att ägna sig åt ”sleep thinking” (se tidigare inlägg…)
Nåväl – allt avlöpte enligt plan i drömmarnas värld fram till det ögonblick när mina karaktärer fick sällskap av Paul McCartney i en scen som han garanterat aldrig ställt upp på i media. Det var ingen upphetsande syn eller känsla…
Undrar om jag blir stämd ifall scenen tas med i boken eller om läsarna förstår att jag bara fabulerar…
Det är nog bäst att lägga drömmen åt sidan och låta bli att följa gubbens arbete på Spotify i fortsättningen!