Aja Baja hjärnan…

Gårdagen var ganska produktiv och eftersom gubben ägnade sig åt sin Spotifylista så kunde jag ägna mig åt mitt skapande fullt ut.
Trots detta fick jag tydligen inte nog utan beordrade min hjärna att ägna sig åt ”sleep thinking” (se tidigare inlägg…)
Nåväl – allt avlöpte enligt plan i drömmarnas värld fram till det ögonblick när mina karaktärer fick sällskap av Paul McCartney i en scen som han garanterat aldrig ställt upp på i media. Det var ingen upphetsande syn eller känsla…
Undrar om jag blir stämd ifall scenen tas med i boken eller om läsarna förstår att jag bara fabulerar…
Det är nog bäst att lägga drömmen åt sidan och låta bli att följa gubbens arbete på Spotify i fortsättningen!

 

Dags att köpa äggklocka

images-1Jaha, då handlar det om att fokusera på skrivandet!
Fick tips av min skrivcoach att göra en inre skrivbordsröjning. (Nåja – en yttre skrivbordsröjning vore nog inte heller fel). Att fundera kring alla mina ”måsten” som står i vägen för mitt skrivande.

Det som absolut måste göras för att få dagen att fungera listar jag upp och bockar sedan av vart efter det är gjort. Alla de så kallade ”måsten” som jag inser att jag inte nödvändigtvis behöver göra här, nu, idag – de stryker jag från listan för att istället prioritera det jag vill göra, dvs skriva.
En mycket intressant upplevelse med många strykningar!

Ett bra tips var att hitta de 20% som stjäl 80% av min energi och göra något åt dem eller släppa det alldeles. Den gamla 20/80 regeln går igen och det är bara att konstatera att det ligger mycket i detta.

Ett annat var att använda Pomodorometoden (som jag aldrig hört talas om trots att den tydligen skapades redan på 80-talet) som handlar om att bli mer effektiv och organisera sin tid genom att arbeta koncentrerat och effektivt i 25 minuter för att sedan ta en paus.
I morgon blir det att inhandla en äggklocka!
Men, OM mitt stora flow infinner sig blir det ”Ring klocka ring” – jag fortsätter ändå!

Hon talade också om ”sleep thinking”, dvs att lösa problem under natten och det är precis så jag alltid gjort tidigare i mitt yrkesliv. Inför en föreläsning eller utbildningsdag har jag lagt mig i sängen och ”beordrat” min hjärna att förbereda och repetera in vad jag ska säga. Väl på scen har det sedan bara varit att trycka på min mentala play-knapp och köra. Där kan man tala om att förena nytta med nöje!

Nu får jag bara hoppas att inte min hjärna skapar andra scener än de jag planerat till boken! Eller – det kanske är det jag ska hoppas på…?