Att skriva eller inte skriva, det är frågan

Ett av de vanligaste problem författare tar upp är skrivkramp.
Vad gör man när det bara blir blankt och tomt? När tiden finns, fingrarna är placerade på tangentbordet och inget händer? När orden inte finns och karaktärerna kryper undan och gömmer sig?

På 80-talet (en hel livstid sedan) fick jag, via mitt arbete i utbildningsvärlden, kontakt med Lars-Eric Uneståhl, leg. psykolog och fil dr i psykologi, och hans olika program för mental träning. Han hade arbetat med att hjälpa idrottsmän med mental träning och nu var det dags att lansera metoderna bland ”vanliga människor”.

Jag har aldrig pysslat med idrott – det närmaste idrott jag kommit då var inom rallyvärlden – och var ganska skeptisk till hans tankar.
Men ett samarbete krävde givetvis att jag tog del av, läste samt lyssnade igenom hans material.
Att lyssna till hans lugna, smått sövande röst och lära sig visualisera stämningar, tankar och tillstånd gjorde att hjärnan triggade upp till version 2.0.

Kunskaperna har jag mer eller mindre omedvetet burit med mig som något naturligt genom åren men framför allt förstått att använda när hjärnan försökt att spelat mig spratt.
De har gjort att inför en föreläsning eller utbildningsdag har jag ”beordrat” hjärnan att strukturera och lära in allt under natten då mitt medvetna jag sovit gott.
I mitt eget skrivande (och skrivkrampande) har skogen och även hundträning blivit det forum jag använt för att utveckla storyn, karaktärerna och inte minst dialogerna.
Att leta efter de första kantarellerna eller lägga ett spår åt Bonzy har inneburit att jag fört dialoger med de mäktiga granarna, skapat spänning med gyltor och hittat överraskande upplösningar vid spårslut.

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Försök inte tvinga fram något eller beordra dina fingrar och din hjärna att utföra sitt jobb.
Koppla av, koppla bort, ha tillit och låt din hjärna få ett andrum.
Lita på dig själv och din hjärnas kapacitet, ägna dig åt något som ger lugn, lycka och harmoni och tala om för dig själv att ”jag kan”.

Jag lovar – orden, texten, storyn kommer att komma till dig om du bara ger dig själv och din hjärna möjligheten.
Sedan är det bara att skriva och skriva utan frågor!

Författarens yrkessjukdom

”Det låter spännande…”

Det var inte mitt manus som min vän, den kritikerrosade och minst sagt etablerade, deckarförfattaren kommenterade – det var min beskrivning av 4 dagars skrivkurs i folkhögskolemiljö. Han som skriver med guldpenna eller möjligtvis på guldtangenter blev intresserad och inspirerad av min beskrivning av en skrivkurs. Han som kan allt om story, dramaturgi, gestaltning, karaktärer och perspektiv.

Vad var det då som upplevdes som spännande för honom i en skrivkurs?

Jo, det faktum att detta sätt att skriva löste min skrivkramp och min vän författaren har nu befunnit sig i krampstadiet under större delen av 2016.

Yrkessjukdomar finns inom en mängd yrken och den vanligaste för oss författare är nog skrivkrampen. Enligt Arbetshälsoinstitutet är det viktigt för arbetstagaren att diagnostisera en yrkessjukdom. De anger följande: ” Arbetstagaren kan eventuellt fortsätta, symtomfri eller med lindriga symtom, i sitt arbete om exponeringen minimeras eller undanröjs, eller om olika arbetsarrangemangs- och behandlingsåtgärder vidtas”.

Att minimera eller undanröja exponeringen är knappast det en författare önskar men att däremot vidtaga olika arrangemangs- och behandlingsåtgärder… Vad har jag då insett om hur denna yrkessjukdom kan behandlas? Här kommer några av mina kramplösande tips:

Byt skrivmiljö

Det behöver inte innebära att resa bort – även om det givetvis är det ultimata.
Hitta en lugn/stökig, bekväm/obekväm, normal/annorlunda skrivmiljö. Testa något nytt!

Byt skrivmetod

Låt datorn vila och ta fram papper och penna. Känn hur orden strömmar från pennan till pappret. Låt flödet komma utan att peta med stavfel och ordföljd – redigeringen gör du när du sedan lägger över din text i datorn. Rödmarkeringarna när du skriver på datorn kan få det härligaste flödet att stanna upp och du fastnar i redigering istället för i skrivandet. Skriv, skriv, skriv!

Tjuvlyssna

Sätt dig med en kopp kaffe på ett café och tjuvlyssna på andra. Studera deras kroppsspråk och omvandla det till gestaltning i din text. Lyssna på vad de säger och omvandla det till dialog.
Lyssna med öron och ögon!

Skriv tillsammans med andra

På skrivarkursen, i Facebookgruppen eller i vänkretsen hittar du andra som såväl delar ditt skrivintresse som din ”arbetsskada”. Turas om att välja skrivtema.
Det kan vara att skriva om något som får alla att skratta, gråta, le, känna längtan, känna avsky, äcklas, förvånas, rysa… – och gör det på tid!
Kanske kan du använda texten eller så ser du det enbart som träning. Utmana dig själv och andra!

Läs texten högt

Läs upp din text för dig själv och/eller andra. Lyssna på hur det låter, känn och hör flödet, upplev känslorna och omgivningens reaktioner. Låt dig fascineras av din egen text!

Fråga andra

Fråga dina vänner hur de skulle reagera ifall… Vad de skulle svara på… Vad de skulle göra om… och använd deras svar som inspiration. Säg inte att du ska använda det i din text för då är risken stor att de tänker ut ett konstlat eller klokt svar. Ta tag i det spontana. Våga fråga!

Använd musik som hjälpmedel

För att komma i rätt stämning när en scen skall beskrivas kan musik vara till hjälp. Skapa egna spellistor för att uppnå rätt känsloläge. För att bli glad, ledsen, lugn, upprymd, pigg… Lyssna på texten, harmonierna, klangfärgen – hur kan du spela med detta i din text?
Känn kraften i musiken!

Ta hjälp av naturen

Att sitta på en stubbe i skogen eller en klippa vid havet, rensa hjärnan på alla måsten och bara vara – det är nog ändå den ultimata behandlingsåtgärden. Låt naturen beröra dig så att du i din tur kan beröra andra med dina texter!

 

Om inget av detta hjälper så anses pepparmynta vara starkt kramplösande…