Att skriva eller inte skriva, det är frågan

Ett av de vanligaste problem författare tar upp är skrivkramp.
Vad gör man när det bara blir blankt och tomt? När tiden finns, fingrarna är placerade på tangentbordet och inget händer? När orden inte finns och karaktärerna kryper undan och gömmer sig?

På 80-talet (en hel livstid sedan) fick jag, via mitt arbete i utbildningsvärlden, kontakt med Lars-Eric Uneståhl, leg. psykolog och fil dr i psykologi, och hans olika program för mental träning. Han hade arbetat med att hjälpa idrottsmän med mental träning och nu var det dags att lansera metoderna bland ”vanliga människor”.

Jag har aldrig pysslat med idrott – det närmaste idrott jag kommit då var inom rallyvärlden – och var ganska skeptisk till hans tankar.
Men ett samarbete krävde givetvis att jag tog del av, läste samt lyssnade igenom hans material.
Att lyssna till hans lugna, smått sövande röst och lära sig visualisera stämningar, tankar och tillstånd gjorde att hjärnan triggade upp till version 2.0.

Kunskaperna har jag mer eller mindre omedvetet burit med mig som något naturligt genom åren men framför allt förstått att använda när hjärnan försökt att spelat mig spratt.
De har gjort att inför en föreläsning eller utbildningsdag har jag ”beordrat” hjärnan att strukturera och lära in allt under natten då mitt medvetna jag sovit gott.
I mitt eget skrivande (och skrivkrampande) har skogen och även hundträning blivit det forum jag använt för att utveckla storyn, karaktärerna och inte minst dialogerna.
Att leta efter de första kantarellerna eller lägga ett spår åt Bonzy har inneburit att jag fört dialoger med de mäktiga granarna, skapat spänning med gyltor och hittat överraskande upplösningar vid spårslut.

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Försök inte tvinga fram något eller beordra dina fingrar och din hjärna att utföra sitt jobb.
Koppla av, koppla bort, ha tillit och låt din hjärna få ett andrum.
Lita på dig själv och din hjärnas kapacitet, ägna dig åt något som ger lugn, lycka och harmoni och tala om för dig själv att ”jag kan”.

Jag lovar – orden, texten, storyn kommer att komma till dig om du bara ger dig själv och din hjärna möjligheten.
Sedan är det bara att skriva och skriva utan frågor!

Dags att köpa äggklocka

images-1Jaha, då handlar det om att fokusera på skrivandet!
Fick tips av min skrivcoach att göra en inre skrivbordsröjning. (Nåja – en yttre skrivbordsröjning vore nog inte heller fel). Att fundera kring alla mina ”måsten” som står i vägen för mitt skrivande.

Det som absolut måste göras för att få dagen att fungera listar jag upp och bockar sedan av vart efter det är gjort. Alla de så kallade ”måsten” som jag inser att jag inte nödvändigtvis behöver göra här, nu, idag – de stryker jag från listan för att istället prioritera det jag vill göra, dvs skriva.
En mycket intressant upplevelse med många strykningar!

Ett bra tips var att hitta de 20% som stjäl 80% av min energi och göra något åt dem eller släppa det alldeles. Den gamla 20/80 regeln går igen och det är bara att konstatera att det ligger mycket i detta.

Ett annat var att använda Pomodorometoden (som jag aldrig hört talas om trots att den tydligen skapades redan på 80-talet) som handlar om att bli mer effektiv och organisera sin tid genom att arbeta koncentrerat och effektivt i 25 minuter för att sedan ta en paus.
I morgon blir det att inhandla en äggklocka!
Men, OM mitt stora flow infinner sig blir det ”Ring klocka ring” – jag fortsätter ändå!

Hon talade också om ”sleep thinking”, dvs att lösa problem under natten och det är precis så jag alltid gjort tidigare i mitt yrkesliv. Inför en föreläsning eller utbildningsdag har jag lagt mig i sängen och ”beordrat” min hjärna att förbereda och repetera in vad jag ska säga. Väl på scen har det sedan bara varit att trycka på min mentala play-knapp och köra. Där kan man tala om att förena nytta med nöje!

Nu får jag bara hoppas att inte min hjärna skapar andra scener än de jag planerat till boken! Eller – det kanske är det jag ska hoppas på…?