Kära vänner behövs

Att skriva kan vara ensamt.
Här sitter jag i min fiktiva värld, pratar med mina karaktärer och låter givetvis dem prata med varandra och med mig – och rätt vad det är tar samtalet stopp.
Vad ska hända nu?
Hur får jag samtalet eller händelserna att utvecklas?
Jag funderar, vrider och vänder, tar tag i och förkastar igen och inser att det är dags att involvera någon i mitt problem.

Det är spännande att kasta ut ett problem (givetvis utan att avslöja vad boken handlar om) och fråga:
Vad/hur skulle du ha gjort i en sådan här situation?
Vad skulle du ha svarat/sagt…?
Vad tror du skulle hända om…?
Alla runt omkring mig har ju sin historia, sitt synsätt, sina erfarenheter och tankar.
En outsinlig källa att ösa ur!

Så kära vänner – om ni får en fråga som ovanstående av mig så behöver det inte innebära att jag och gubben är på kollisionskurs!
Jag behöver bara lite nytt bränsle just där och då!